Snön faller mest hela tiden. Så fort man skottat undan så är det till att börja om igen.

Elavbrott.

Plusgrader som gör snön tung och omöjlig att flytta på.

Snöplogaren uteblir så snart är vägen oframkomlig.

Blötsnön tynger stakettrådarna så att de nästan når marken.

Förkylningen gör min kropp matt. Jag borde sitta i soffan och dricka te och inte skotta fram stalldörrar.

Ibland undrar man varför man har hästar.

Fast inte länge. Det räcker med att få en blöt hästpuss, så vet man.

Det som inte dödar, det härdar...

Får jag hoppas!

 

Gitte

25 november 2008 17:01

Stackare förstår dig, sitter hemma med rinnande näsa och då har jag ändå ingen feber. Snart ska jag ut och pulsa i snön med Sveipur. Stor kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...