-och det har dundrat mer eller mindre hela kvällen.

Jag har varit nere hos hästarna flera gånger, pratat med dem, fodrat litet mer hö, mockat ut de lösa, nervösa bajshögarna de lagt. Det var min nyårsafton. Ja, vi har förstås ätit gott och druckit litet champagne. Det hör liksom till. 

Satt bomull i Vhiskuröronen och en flughuva över. De är oroliga men inte hysteriska. Jag ger dem litet mjuk massage och berättar en saga.

Nu försöker jag hålla mig vaken. Jag måste ner till stallet igen innan tolvslaget, hålla ställningarna när de värsta smällarna kommer och sen släcka alla lampor jag lämnat på. Men det är svårt, jag är så trött. Så in i märgen trött. Varför kan vi inte fira nyår i maj istället?

Har läst ut Bodil Malmstens bok idag. Den sista från Finistere...

Jag är förbryllad. Boken består av 232 numrerade sidor. Det är väldigt många korta kapitel, så alla sidor är inte fullskrivna, en del slutar mitt på.

På 227 av dessa sidor sörjer hon sitt Finistere, man sörjer med henne och undrar varför hon måste lämna detta underbara gamla hus med sin prunkande trädgård, sina enastående och originella grannar och det fascinerande departementet (ungefär översättningsbart med kommun)  Finistere?

Hon våndas och är omväxlande ilsken eller gråtmild. Men hon berättar egentligen inte vad som hänt. Varför hon måste flytta. Jag undrar så.

Hon har köpt en lägenhet av "de tre onda männen", i en annan stad nära Atlantkusten. Lägenheten verkar behäftad med alla fel som går.

Så de 5 sista sidorna. Där bryts plötsligt tonen, det sörjande blir istället glada och lättade utrop, hon slipper nu sitt Finistere, en börda har fallit från hennes axlar, hon slipper de evigt grävande mullvadarna, de krävande plantorna, de fladdrande fjärilarna.

Vad menar hon? Lurar hon sig själv och läsarna, för att stå ut med verkligheten som den blivit? Är det egentligen ett stort självbedrägeri hon beskriver? Eller känner hon verkligen lättnad? Jag undrar jag.

PS -innan Du läser denna bok bör Du absolut läsa hennes bok "Priset på vatten i Finistere", hur det hela började!

Kan inte låta bli att ge er en liten motljusbild av Ask för vagnen...   jag blev verkligen NÖJD med denna bildserie....

Alla tre: Ta nu och öppna ner till stora hagen, trögskalle!!

Vhiskur: Jag är så himla arg på alla smällande raketer!  LÅT BLI det säger jag!

-er alla ett gott nytt år! (Det är Nyponros nu som skriver)

Matte säger att snart ska vi börja träna med bett i munnen!

Men det blir inte förrän nästa år!

Cinnamon: Vill bara önska er ett Gott Nytt!

Ta hand om era hästar i kväll/natt, när det smäller!

Hörde just att ett sto i grannskapet kastat sitt fölfoster förra nyårsnatten. Så illa kan det gå!

Nu är det väl dags för en bild igen?

Min lilla kamera DOG i förrgår, la bara av och visade ett virrvarr av vita och svarta mönster i displayen..  tog den till affären men de bekräftade bara dödsfallet. Långt dyrare att reparera än att köpa ny... slit och släng!

Jag misstänker att de här kompaktkamerorna är TIDSINSTÄLLDA, så att de SKA gå sönder inom sådär 3-4 år, när garantin inte gäller längre...

Så iväg till Expertrean och inhandling av ny, liten, smidig Casio. Hmm, ett märke jag aldrig kommit i kontakt med, annat än i räknemaskiner..  men verkar kul och lättjobbad och OTROLIGT liten, lätt att ha i fickan när den stora fina Nikon spegelreflexen är för stor och tung.

Här ser ni en provbild, tagen i skymning utan blixt.