Skulle styra kosan in till Den Stora Staden idag. Hade ett presentkort på fashionabla NK som snart går ut. Och skulle träffa Gitte för lunch och överlämnande av hästtäcke.

Parkerade i Galleriagaraget som är stort som Sibirien. Hittade en egen trång plats, men det var inte lätt att själv hitta ut må jag säga. Så småningom landade jag dock uppe i Gallerian, där julkommersen pågick som bäst, fullt med folk, glitter, pinglor och stress.

Över till NK där jag strosade runt ett tag i Det stora Varuhuset. Maken till trista butiker. Idel skor, skor och skor eller väskor, väskor och åter väskor. Eftersom jag inte någonsin trånar efter vare sig skor eller väskor så fann jag det hela synnerligen ointressant. Och VEM vill ha väskor för 8-9.000? Bakom parfymdiskarna stod trådsmala Barbiedockor och tittade tomt när en lantlufs som jag gick förbi, fast jag INTE hade mina stallkläder idag. Dagen till ära hade jag med sorg i sinnet lämnat mina ridboots av märket Mountain Horse hemma och klämt ner mina ankfötter i ett par litet finare stadsskor.

Mountainbootsen är nästan fastvuxna vid mina fötter, de är störtsköna och både varma och vattentäta och tål att ett eller ett par små vassa ponnyhovar råkar landa på dem.

När jag efter tio minuter totalt hade tröttnat på NK:s sortiment av lyxiga, fullkomligt onödiga grejer, gick jag istället ut och sällade mig till dagisbarnen och pälstanterna som beskådade julskyltningen. NK:s julskyltning är vida berömd, men jag var inte så värst imponerad. Massor med plastleksaker ihopklämda i ett virrvarr. Sköldpaddan, krokodilerna och robotarna såg mer eller mindre sinnesslöa ut, där de sakta vaggade i sina skyltfönster. När jag glott en stund tröttnade jag på det också.

Så småningom kom Gitte och vi åt en god lunch och babblade oavbrutet. Jag var förvånad att vi fick i oss någon mat alls! Hästtäcket överlämnades och jag vandrade tillbaka till parkeringsgaraget, där jag så småningom hittade min bil. Eftersom jag sällan är i stan, den riktiga stan alltså, borde jag kanske passat på att handla, men det är så mycket av allt så jag blir bara trött på det och har inte den minsta lust att handla någonting alls. Alltså styrde jag raskt kosan hemåt.

Jag hade grönt ljus hela Sveavägen neråt!

 

Ann-Louise

10 december 2008 07:29

Ha ha ha! Huvudet på spiken YLLE!!!! Jag känner verkligen igen känslan av missanpassad och ointresserad! Underbart skrivet!!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...