Som vanligt har Nyponros svårt att hålla alla fyra hovarna i marken samtidigt

Vhiskur visar sina flickor att det här med lastträning är lätt som en plätt! Jag behöver inte ha grimma  på honom, lägger bara ett grimskaft löst över hans hals och pekar uppåt rampen...

Nyponros vill gärna gå ombord på transporten, inte minst för att jag alltid ger henne en morot när hon är där inne. Godis gör upplevelsen lustfylld.

Så länge mina hästar tar godiset fint ur handen och inte KRÄVER det, så har jag ingenting emot att handmata. Jag lär dem från början att man VÄNTAR på att få godiset av matte, försöker de TA SJÄLV så blir det ingenting. Då vänder jag mig om och går därifrån.  Den metoden har fungerat utmärkt för mig!

Mina hästar får ALDRIG ha det brådis när de ska ut ur transporten! Ibland får de vända sig och gå ut, ibland låter jag dem backa ut. De ska vara komfortabla med båda sätten. Jag har f n ingen mellanvägg, så det är gott om utrymme. Här bromsar jag Meya innan hon kliver nerför rampen.

När man är så lyckligt lottad att man har en egen hästtransport, får man inte glömma att provlasta mellan varven. Det blir lätt så att man bara lastar hästen när man ska åka iväg, och kanske har en tidslimit så att det blir litet stressinslag även om man inte är medveten om det.

Så igår träningslastade jag alla tre ponnierna. Det gick finemang. Jag föredrar alltid att vara ensam när jag lastar. Är hästarna vana vid det, så blir de gärna stressade av att en annan person befinner sig i närheten, speciellt om denna person gärna vill lägga sig i eller "hjälpa till".

När jag sysslar med hästarna så är det litet svårt att samtidigt fotografera. Jag försöker ALLTID att vara fokuserad på hästarna, så fotona blir så där litet i farten. Kvaliteten blir därefter, men medge att det blir litet kul vinklar i alla fall! 

Meya måste kolla in allt en liten stund innan hon snällt traskar på. Helt OK, ja t o m önskvärt! Jag föredrar att hästarna tänker själva, och fattar besluten att göra vad jag ber dem om.

Jag var bara tvungen att sno den här bilden av Acka....    älskar ju små grisar!!!!!

För rätt många år sen var vi på Kolmården. Jag kom inte längre än till barnens zoo, där jag hamnade i trance tillsammans med ett gäng små minigriskultingar, som alla kom fram och slängde sig på rygg och ville bli kliade på magarna...  min man skämdes nog över mig stora människan som satt där bland alla barna, men jag bara NJÖT

Sammie pudel: Här sitter jag på trappan nybadad och njuter av solen. Matte tycker att jag är SÅ söt när jag är luddig, men det är varmt och rätt så opraktiskt i dessa fästingtider, så snart ska hon klippa mig...  bläää...

Den lilla pudeln älskar att bli fönad efter badet. I viss mån kompenserar det nog för obehaget att bli inlöddrad och sköljd.