Idag skulle jag lämna blodprov, rutinkoll bara. Mina ådror har efter åtskilliga operationer och därav följande stickningar av obehagligt slag, beslutat sig för att hålla på sig. De lämnar inget blod ifrån sig lättvindligt!

Mestadels brukar de rulla iväg eller helt enkelt försvinna nånstans inåt kroppen.

Idag fick vampyrsköterskan visserligen fatt på en åder, men den blånekade, ville inte lämna ifrån sig en droppe. Då fick hon den dåliga idén att sticka i handens ovansida. En oerhörd smärta fick mig att stöna, kallsvetten bröt ut över hela kroppen och jag trodde att jag skulle svimma. Tro nu inte att jag är en vekling som inte alls tål smärta, så är det inte alls. Jag står ut med ganska mycket av den varan.

Eftersom jag redan befann mig i liggande ställning (jag varnar alltid före) så var det bara att vippa ner mig och slå upp fönstren på vid gavel. Det tog nog ett tag innan jag kunde kravla mig upp ur stolen. Blodtömningsförsöken avbröts för denna gång. Ja, de får nog inte tillbaka mig dit om de inte tvångshämtar mig!

Efter ett glas saft och några medkännande klappar på axeln tog jag mig ut ur lokalen på darriga ben. Jag snodde med mig en väntrumstidning med bra recept, som jag lusläst under den länga väntetiden. Det tyckte jag att jag var värd!

 

Karin A

26 augusti 2009 19:39

Jag är väldigt svårstucken, men handen får de bara prova i yttersta nödfall! Det gör jätteont ju!

 

ylle

27 augusti 2009 06:28

Ja nån mer stickning i hand blir det inte tal om, så länge jag är vid medvetande!

 

Aramis

27 augusti 2009 22:41

Nej men huane mig - vilken skräckupplevelse!!! Inga fler stick där!!

http://aramise.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...