Igår hände det något fantastiskt! Plötsligt lyste hela vardagsrummet upp. Jag plirade ut i naturen utanför, och där fick jag till min förvåning se en stor, glimrande boll på himlen! Solen!

Jag var tvungen att ta fram kameran.

Så här kan man också göra för att fodret inte ska trampas ner i leran... nu har jag inte så hemskt lerigt i mina hagar, för runt stallet har det lagts ut ordentligt med 4-8 mm grus, och det håller väldigt bra för 2-3 hästar. Innan vi gjorde det fastnade man nästan med gummistövlarna i geggan under höst och vår....

Det är vanliga Eu-pallar och en pallkrage ovanpå. I botten har vi lagt våtplyfa, men inte dikt ut till kanterna, för att vattnet skall rinna av. Enkelt, billigt och håller bra. Vi har två sådana här "foderhäckar", men det strävsamma gamla (?) paret föredrar att äta ur samma.

Bildens dåliga kvalitet skyller jag på tidig morgon och pissdålig Casiokamera...

Ni som följt min blogg ett tag vet att en av mina absoluta favoritplatser är den gamla fornborgen som finns här i vår närhet. En liten promenad bara, så befinner man sig ovanför dalen, högt däruppe, och förnimmer något av en avlägsen forntid i själva stämningen. Energierna finns kvar.

Meya och jag traskade dit häromdan. Men hon ville mest beta, inte posera för mattes kamera. Jag blev förvånad att det alls blev några bilder. Speciellt med den lilla elaka Casiokameran, som oftast inte vill alls....

Ser ni så fint bakgrunden färgharmonierar med bilderna?

Fick ett tips av Jamie Oliver. När man ska göra paj så kavlar man ut degen MELLAN TVÅ SMÖRPAPPER. Då blir det lätt som en plätt att ta av ena papperet och vända upp och ner på degeländet och smacka in den i formen, passa till den vid kanterna och - voila - dra av andra papperet!

Varför kom jag inte på det själv? (tänker jag alltid när jag får ett genialt tips....)

Äsch

Jag har ju lovat mig själv att sluta upp med att vara en gnällig typ och tjata om kommentarer!

Vill ni inte så vill ni inte!

Och ni som skriver, här får ni en bamsekram allihopa!

Trots Ann-Britts utförliga instruktion får jag inte you tube-klippen in i min blogg...  jag måtte vara helt hopplös!!  Jag trycker på "embed-code" och "html" men då kommer det bara en hel massa rader med koder och bokstäver in i bloggen... funkar inte funkar inte   -eller är det jag som är soppad i roten??  (å nej låt det inte vara så......)

Det är ni som kommenterar som håller den här bloggen igång! Det kanske ni inte visste.

Men jag gillar inte envägskommunikation.  Även om kommentarerna blir korta och enkla så gör det ingenting. Får man bara gensvar så ger det bränsle på brasan. Tystnad = tom blogg.

Bara så att ni vet.

Lämna gärna spår efter Dig! 

"When I´m 64.."  sjöng Beatles så muntert då i forntiden. Visserligen är jag inte riktigt där ännu, men...    det närmar sig. Och tiden har en underlig förmåga att gå snabbare och snabbare, den bara skenar förbi, det är knappt att man hinner inleda dagarna så är de över..  utom för min vän Vivi som snubblade på gödselplankan och bröt sin fot och inte kan röra sig fritt och tycker att dagarna sniglar sig fram just nu....

I en sån här liten stuga skulle jag kunna tänka mig att bo och så småningom tyna bort och försvinna i mossan.. omgiven av mina djur, flera djur, massor med djur. Värre kan man ha det.