Direktlänk till inlägg 2 oktober 2009
Lille Hund vill inte gå, om det inte finns hundkompisar som sällskap. Jag har numera ont i högerarmen av att bära. Och nej - jag tror inte att det hela handlar om "lathet" från hans sida. Hans hjärna har helt enkelt börjat se världen som en annan - och förmodligen skrämmande - plats.
Får ibland en känsla av att han inte ser som förr, inte så att han skulle vara blind, men att han ser saker och ting annorlunda. Kanske ser han dubbelt, kanske nåt annat.
Jag har fått många goda råd. "Sluta pjolta!" "Tyck inte synd om honom" "Lämna honom bara och gå, så ska Du nog få se...." osv Men att lämna honom på en plats för att se vad han gör har jag redan provat. Resultatet blir att han står kvar där, hur länge som helst. Jag kan locka, vädja, ryta, spelar ingen roll. När jag varit borta i en halvtimme och kommer tillbaka, så står han där. Olycklig och darrande. Hörni, det testet gör man bara EN gång, och inte i minusgrader!
På bilden vilar han efter gårdagens promenad tillsammans med snälla grannens pudelflickor. Tack för att det finns hund (och människo-) vänner!
Det är hanterbart, men mitt hjärta gråter över min lille vän, som alltid varit så pigg och glad och rörlig.
Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|