Ann-Britt

22 oktober 2009 17:20

Uh, så uppgiven du låter! Håller med om att folk är dåliga på att kommentera. Sedan kan man få höra att "jag läser alltid din blogg" osv. Men varför kan de då inte skriva ett litet hej i alla fall? Men skit samma vi fortsätter väl blogga?

Elin

22 oktober 2009 19:00

Hästbiten som jag är (även om jag själv inte satsat på endast en hästinriktad blogg utan mer om mitt liv så älskar jag o läsa om hästar o dess liv och tycker det är intressant o se vad du gör med dina hästar, hur dom har det och så klart se dina underbara bilder på dom.

Och när det kommer till att starta debatt ämnen så finns det enorma sådana. Jag red på en ridskola förut som drivs av en famlj vars son är jätte stor inom dressyr världen. Han var jätte rolig o rida för o man lärde sig otroligt mycket.. MEN för mig är det A och O att en häst har daglig utevistelse då jag intalar mig själv iaf att hästen mår bättre och får ett längre liv genom bara detta. (om inga olyckor sker såklart. Men man kan inte ständigt gå o vara rädd för olyckor. Men uppenbarligen var han det. För att förutom hans topphästars dagliga ridpass gick dom en eller två promenader med hästskötarna, annars stod dom inne dagligen. Att gå ut i hagen är inget som hör till deras dagliga rutiner. och OM någon av hätarna går ut är det till en liten liten inhägnad sandig "box" där det inte finns någon yta att springa fritt.. Så tråkigt när man är så rädd om sina dyra hästar att man inte kan låta dom vara det dom är HÄSTAR! :(

Mita

22 oktober 2009 19:01

Jag tycker att du ska fortsätta att skriva i din blogg som du gör, jag är ingen hästtjej men har lärt mig massor genom din blogg om hästutställning och frihoppande kusar...fortsätt såhär..

M

22 oktober 2009 19:55

Det här med bloggen som "nya media" och som ett maktmedel, ett sätt att skapa opinion med.. är intressant. Bloggen som fenomen är intressant ur demokratisynpunkt - alla kan komma till tals.. men vilka Är det egentligen som får uppmärksamheten? Vad skriver de om? Hur många läser och vad ?... mycket intressant. Jag ska faktiskt försöka skriva en B-uppsats om detta... vi får se hur det går ;)

Hur mycket och på vilket sätt folk reagerar på det man skriver, beror ju på vilken sorts läsarkrets man har tror jag... Jag är en av dom som kollar in din blogg dagligen, och jag har ju kommenterat dig förut :) Men ändå känner jag att visst finns det flera tillfällen då jag tycker att jag kunnat skriva nåt... :) Min egen blogg är under omkonstruering, så jag länkar inte till den just nu... Men annars tycker jag som du , att för att en blogg ska vara levande så ska där finnas kommentarer.. :)

Viveca

22 oktober 2009 22:25

Jag har liknande funderingar som du. Kanske är folk blyga eller bara rädda att delta i debatter? Självklart blir man ju nyfiken på vad de som läser bloggen och som dessutom återkommer då och då tycker. Det blir ju roligare att skriva då. Santidigt vet jag att jag ibland inte alltid orkar kommentera, men man behöver ju inte vara med och tycka om allt. Hoppas att du får mer liv i luckan här:)

Natalja

22 oktober 2009 22:27

Jag gillar dina vackra bilder och att följa med dig och dina hästar i vardagen har blivit ett måste.
Tycker inte alls att du behöver debattera... det finns det så många andra som gör ; )

Blue

22 oktober 2009 22:41

Jag är en av de där 100 unika läsarna som tyvärr kommenterar lite för sällan kanske... eller förresten... inte alls kanske... jag kommenterar för sällan.

Jag tycker massor om hästars hållande... Tittar i princip jämt på hur det ser ut i hagar man åker förbi till exempel.... storlek o utformning o sällskap (brist på oftast) men orkar inte gå in på det nå närmare just nu. Har lite segkola i hjärnans tankeverksamhet vad det gäller att allt känns det som just nu.

Men en ska ska du veta... jag älskar att se dina bilder o läsa om dina dagliga vedermödor.... o du ser ju på statistiken att folk gillar att läsa om det... annars skulle de ju inte återkomma

Kram till dig o dina fyrbeningar för att ni finns i bloggosfären

ylle

23 oktober 2009 07:03

Ja Ann-Britt, har man väl börjat blogga så är det svårt att sluta. Uppgiven? Nää, men dödstrött var jag igår. Och då synes allt litet svart i kanterna....

Elin, visst är det sorgligt att hästar inte alltid får vara hästar!

Mita, tack söta Du, själv älskar jag att läsa om Dina kineser och om Ditt liv!

M, kom igen nu bara!

Viveca, alla kanske inte har skrivklåda i sina fingrar, men liksom Du är jag nyfiken på vad mina läsare tycker!

Natalja, jag följer Dig med, och visst, jag är väl inte heller den som skriver kommentarer till varenda inlägg jag läser...

Blue, ja man blir sorgsen när man ser hur många hästar har det. Tack för Dina uppskattande ord, och kram tillbaka till Dig, ja till er alla!!!!

Stina

23 oktober 2009 07:45

Att jag smyger omkring här titt som tätt är väl ingen nyhet =)
Vet inte om det skulle bli så mycket debatterande mellan dig och mig ang hästhållning åtminstone, tror vi tycker för lika om det ...

ylle

23 oktober 2009 09:32

Japp Stina, Du är ju här ofta och kommenterar.Du är så välkommen! Och visst verkar vi tycka lika, men alltid kan man lära sig nåt eller byta erfarenheter.

Aramis

23 oktober 2009 11:10

Jag håller med Natalja - debatter är lite tråkiga tycker jag! Mycket roligare att läsa om din vardag med dina fina hästar med inslag av vovvar och annat trevligt!