De här bilderna visar vårt hus förra helgen samt idag. Någon skillnad kan man säga...

Meya tycker att livet är trist just nu. Hagen är trist, snön är så djup så det går inte att gå mer än i de smala, upptrampade gångarna (annars sjunker hon ner nästan ända upp till manken), Vhiskur är trist för han vill inte leka och matte är trist för hon gör inte så mycket med hästarna mer än ser till att de har mat, vatten, rent i stallet och är hela och rena själva.

I förrgår när matte satte på grimman så blev hon upplivad och tänkte att "Nu, nu ska vi GÖRA nåt..."  Men besvikelsen blev stor när matte inte tog henne till utgången av hagen utan istället in i skötselboxen. Dags för verkning.

Ska vi äntligen gå ut ur den här trista hagen matte???

Men även en verkning ger ju litet avbrott i den vita vardagen. Meya har blivit duktig nu på att stå stilla och låta hovslagare Wimse lyfta upp hov efter hov på hovstödet för raspning.

Enda sysselsättningen som finns är att reta Vhiskur genom att dra litet i hans täcke eller välta korgen för matte när hon mockar i stallet...

Meyas man växer vilt. Inte vill jag kapa av den!

Kvällshimlen lovade en ljusnande framtid och koltrasten sjöng så vackert, bara för mig!

Kanske som tack för apelsinerna, äpplena, kiwin, solrosfröna, talgbollarna och jordnötterna?

Mina två favoriter från ett rätt tidigt stadium i programmet "So you think you can dance", Jacob och Russell, gick båda till den slutliga finalen.

Som domarna sa, Jacob var en redan slipad diamant som förfinades medan Russell var en helt oslipad diamant, en krumpare (en slags råare hiphop-version). Russell gjorde storartade insatser och dansade alla andra stilar fenomenalt. Vilken utveckling!

Vilka dansare!!!!!!!  ALLA som gick till Topp 20 var enormt duktiga dansare. Jag lyfter på hatten!!!!!!!!!!

If I were the sun way up there

I´d go with my love everywhere

I´d be the moon when the sun is down

to let you know - I´m still around...

THAT´S HOW STRONG MY LOVE IS BABY

THAT´S HOW STRONG MY LOVE IS!

Vad gillar ni min poppige islandskille????

Min söte fnulmule hälsar bästa hovverkaren Wimse välkommen..

Idag gick det riktigt lätt med en samarbetsvillig häst 

Där fick jag till massor av reaktioner och kommentarer till inlägget: "VEM bloggar för byrålådan?"  Kul!!!

Alla människor har väl sin egen anledning att blogga, men jag tror att min anledning finns litet grand i allas förklaringar:

* Visst tycker jag att det är KUL att blogga, annars skulle jag inte göra det!

* Grundorsaken är nog att jag gillar att skriva och att fotografera

* -och liksom Gitte kan man ibland se bloggen som ett slags fotoalbum...

* På så sätt kan man väl säga att jag gör det för min egen skull - men....

* Jag vill gärna dela med mig av foton och funderingar, det är väl    

   exhibitionisten i mig....

* Jag vill ju att det blir en dialog så därför vill jag ha reaktioner (kommentarer)

* Det är inte så att jag menar att man ALLTID måste lämna kommentarer, Stina,

  dem jag vill åt är ju de där som ALDRIG ger sig till känna!

* I min numera rätt isolerade värld ger det mig en mängd kontaktpunkter

* -men jag är litet aktsam med vad jag tar upp, lämnar det mest privata utanför,

   för jag tycker inte om att lämna ut det inför alla anonyma läsare (ärligt talat så tycker jag nog att en del bloggar är alldeles för privata!!!)- de kan ge mig en obehaglig känsla av att ha fönstertittat...

Som svar på Gittes fråga om anorektiska flickbloggar, så läser jag ogärna sådana och lämnar aldrig någon kommentar heller!  Se ovan!

Läste en synnerligen intressant artikel om "ridningens påverkan på hästens prestation" i Hästfocus. I artikeln beskrivs vet. och forskaren Marie Rhodin, SLU,försök som visar bl a hur hästens balans (viktfördelning) påverkas av ryttaren och formen den rids i (såsom halsen/huvudets placering). Här ställs en del gamla "sanningar" verkligen på huvet!  Läs den!!!  (nr 2  2010)