De allra första djur jag fick i min ägo och vård var ett par vit-svarta japanska dansmöss. De hette Pontus och Jenny, min storasyster hade ett eget par vid namn Rasmus och Lotta. Vi hade dem i varsitt litet akvarium med kutterspån, små hus, träningshjul och andra leksaker. Men så fort vi var hemma, var de ute med oss, kilade runt på sängen eller undersökte mattorna på golvet...

De förökade sig med vindens hastighet, nån gång varannan månad hade de boat i nåt av husen och där låg en hög små rosa musbebisar. Vi fick inte behålla några, det räckte med varsitt par, sade föräldrarna strängt. Så musbarnen förpassades så fort de var stora nog till djuraffärens mushörna. Ersättningen räckte väl knappt till ett gnagarpelletspaket, om jag minns rätt.

En av de värsta händelserna jag kan komma ihåg var när systers möss hade en enda unge, jättesöt med en svart "piratlapp" för ena ögat. Honom tränade vi extra mycket, lärde honom att räcka vacker tass bl a. Men en morgon låg han där i buren huvudlös. Förmodligen tyckte pappa Rasmus inte om konkurrensen.

En annan gång tränade jag min Jenny att sitta kvar på mitt huvud medan jag gick runt i huset. Vad nu det skulle vara bra för? När jag gick ner i köket för att visa mamma "TITTA vad Jenny kan!" så gled musen av mitt hårsvall och rakt ner i stekpannan, där mamma just stekte falukorv. Jag fick upp henne på sekunden, så hon hann aldrig bränna sig, men det var slut med liknande övningar. I alla fall i köket.  Så småningom dog alla mössen av ålderdom, de blev inte så värst många år, men de är nog en bidragande orsak till att jag inte är det minsta rädd för möss eller andra gnagare...

 

kicki

18 november 2010 16:00

hihi stekt mus minsann! rolig historia!

http://kaa.bloggplatsen.se

 

AK

19 november 2010 20:24

Möss är en av de få små-husdjur jag inte haft, men de verkar söööta!
Jag är mer en rått-person :D

http://bacillen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...