Vi hade hyrt en sommarstuga och flyttat ut till Mälaröarna, och där blev vi kvar i fem år. Som nyblivna månskensbönder ville vi förstås ha djur. När vi så blev erbjudna att ta hand om ett par afrikanska dvärggetter så sa vi inte nej. Istället gjorde vi snabbt i ordning en av de små bodarna på gården där vi bodde. Gamle vite bocken Kosken flyttade dit med sin fru Greta.

Våren därpå nedkom Greta med en liten vacker bockkilling som vi döpte till Oskar. Oskar var en mycket tam och läraktig liten bock. Han kunde hoppa hinder (killingar älskar att gå upp på kullar och höjder och hoppa ner) och snart blev han inkörd och kunde dra en liten skrinda med en halmbal i.

   Dvärgkilling hittad på nätet

Föräldraparet Get skänkte vi bort och skaffade en liten getfru till Oskar, lilla brunskäckige Maja. Tillsammans fick de en hel hoper små killingar med åren. Jag minns de små bruna pralinbarnen. En dag stod Maja tjudrad på bete och skrek efter sina små. De fanns ingenstans. Vi satte koppel på Maja och började leta. Geten skrek och vi ropade. Inte ett spår av en killing. Efter några timmar hittade vi dem, de låg och sov i godan ro mellan de dubbla ytterdörrarna, döva för våra lockrop....  En av de killingarna såldes till en ridskola i Farsta, jag glömmer aldrig när han blev hämtad i en Merca och åkte iväg som en liten furste där i det bekväma baksätet....

Getter är mycket läraktiga och mycket svåra att stänga in. När jag red min nordsvenska Eurita ut i skogarna runt gården på Svartsjölandet så brukade jag ha Oskar springande lös efter. Det måste ha varit en syn för gudar, först kommer jag på en bred nordsvensk, utan sadel eller träns, med endast en rem runt hennes hals, och efter oss kommer en bräkande bock galopperande!

Att stänga in dem i hagen var lögn. De tog sig ut överallt. Det enda sättet var att tjudra dem, i ett jordspett eller i löplina. En vår hade Maja två vita killingar, Frida och Fridolin. Inte så långt från gården gick en löpslinga där folk motionerade. Där sprang bland annat en kärring med en stor riesenschnauzer. En dag gav den sig på killingarna och bet ihjäl Fridolin. Tror ni att kärringen hade vett att komma in och berätta det? Men vi såg henne...  senare den dagen kom hennes man och bad om ursäkt. I alla fall något.

Frida hade vi kvar och hon brukade åka på skrindan som pappa Oskar drog.  När vi så flyttade från gården, kunde vi inte ha kvar våra getter. Vi skänkte dem då till en 4H-gård på Järvafältet för att de skulle ha ett fortsatt bra liv. Oskar klarade inte att byta miljö. När jag hälsade på dem efter några månader och skulle gå in i boxen blev jag varnad. "Akta Dig, bocken är folkilsken!" Min Oskar? Det kunde jag väl inte tro. Men redan på håll såg jag att hans blick var helt annorlunda. Vild och galen. När jag gick in och lockade på honom gick det inte många sekunder innan han kom som en furie,  SMACK, där låg jag i halmen. Oskar hade mycket vackra och stora horn. Vassa var de också. Det kändes så sorgligt att han blivit knasig, jag tror att de tog bort honom rätt snart.

"A bittersweet story", skulle man sagt i England..

 

kicki

25 november 2010 10:21

wow jag visste inte att man kunde köra in getter! vad ballt!

http://kaa.bloggplatsen.se

 

Mita

25 november 2010 10:34

Vacker och rörande berättelse om Oskar!!
Har du inga egna bilder på de små?

http://rocotopeppers.bloggspot.com.se

Alpackaprinsarnas blogg

25 november 2010 18:09

Näää alla foton på dem blev kvar hos exet...

 

rackemarie

25 november 2010 11:52

Vilken syn: Häst och hund har man ju mött, men häst och get vore verkligen något.Tråkigt att det inte gick så bra med Oskar-geten. Kanske var det barn som retade honom+
Ps. I Mullsjö bor jag. På tal om en halvmeter snö. Igår var det officiella snödjupet 45 cm, men sedan dess har det fallit minst 10 cm till. Var ska det sluta? Ds.

http://rackemarie.bloggagratis.se

Alpackaprinsarnas blogg

25 november 2010 18:07

Ja det blev så sorgligt till slut...
Här har vi över en halvmeter nu, så vi är ikapp!

 

EXZENTRICS MARIE

25 november 2010 15:06

Mkt spännande, rolig och lite sorglig läsning.

Blir det fisklukt i nästa inlägg??

http://welcome.to/stuteri.exzentric

 

Izza

25 november 2010 15:44

Vilken underbar syn att möta dig med häst och get i skogen =))

 

Stina

25 november 2010 18:39

Vilken härlig berättelse !

Vi hade en get här på gården för några år sedan och jag avskydde honom som pesten !
Stångade både barn och bilar och stank f*n så jag har fått rejäl avsmak för getter.
Dåliga erfarnheter sätter spår, innan den här geten flyttade hit gillade jag dom skarpt ...

http://billiejean.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

25 november 2010 18:41

Ja, med så dåliga erfarenheter så förstår jag det...

 

rackemarie

25 november 2010 19:17

Hörde på nyheterna att Mullsjö har näst mest snö i hela Sverige. Säkert 60-70 cm efter idag och det har snöat hela dagen. Snyft!

http://rackemarie.bloggagratis.se

Alpackaprinsarnas blogg

26 november 2010 09:58

Vi ligger inte långt efter... hurra för vintern (I hate it, men det är ingen idé att bli förbannad för det fortsätter ändå att snöa!)

 

Katarina

28 november 2010 18:37

Har alltid gillat getter fast jag blev stångad när jag var liten. Men de verkar så påhittiga.

http://www.karoscorner.blogspot.com

Alpackaprinsarnas blogg

29 november 2010 09:03

Getter är ruskigt påhittiga och intelligenta djur! Kul, bortsett från att de knappt går att stänga in då...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...