Alpackaprinsarna undrar när det ska bli fest nere i lusthuset?

  Vi vaktar väl vid dörren så kan ingen smita in utan oss.....

Idag skulle jag försöka klippa Theos nos...  tjohooo vad lätt det var då! (inte)   Han blev halvt hysterisk, slingrade sig som en ål och ville absolut inte vara med om detta. Han t o m bet till med sina små vassa krokodiltänder! Aj aj aj!

Beslöt att det inte var någon idé att försöka tvinga honom, istället har jag listigt smugit mig till några små klipp när han legat och slappat i mitt knä. Klumpigt av mig att inte vänja honom vid klipparen gradvis *tänkte inte på det* - den ena jag har och som jag använde nu är sladdlös och tämligen tystgående. Nåja, med tålamod så ska det väl gå det också. Tills vidare får han  se litet hackad ut!

                                  Resultatet, so far....

  Ute är han så energisk, så ofta blir fotona så här!

Efter en stunds tumult med mjukisåsnan så ligger han gärna och slappar i husses fåtölj! Snygga färgkontraster!

Visste du att penséer är fleråriga? Det visste inte jag. I den uschliga lilla rabatt där jag förra året satte gul-bruna sådana- redan andra dagen blev de uppätna av rådjuren - kom det nyligen upp några små stackare...

Det är inte ofta man kommer in till Den Stora Staden, trots närheten. I och för sig ingenting som jag sörjer över. Den stress och det vimmel som förekommer där har jag fått nog av tidigare i livet (jobbade mitt i Centrum under 70- och 80-talet)

Häromveckan var vi på teater, "6 mimare och 6 hästar". Fascinerande hur man får in 6 sagolikt vackra arabhingstar i en pytteliten manege, tillsammans mest, men också en och en. Mimarna härmade hästarnas kroppsspråk och öronspel, det var först konfunderande och nästan småfånigt, men allteftersom föreställningen framskred så blev det allt bättre. De var förstås oerhört skickliga och vilken kondition! Att galoppera runt i manegen i tio minuter! (Nu menar jag alltså MIMARNA)

Publiken satt helt nära scenen och några små barn kommenterade ibland högt ("Mamma, tanten är utan kläder!") (Mimaren var iklädd en ljus kroppsstrumpa) Roligt och gulligt.

  Mest imponerad blev jag när hästtränaren lät hingstarna busleka med varandra. Det såg allt annat än inövat ut, och inte helt lekfullt heller. Men på några sekunder fick hon sen hingstarna att återgå till ordningen och lydigt följa varandra runt runt. Wow!

                           Samtliga foton: Hermine Keller

Eftersom ni nu för tiden mest hittar inlägg och bilder på alpackor och hundar, så kanske ni tror att jag tröttnat på hästar?

ALDRIG!

En gång hästälskare = alltid hästälskare

Men nu blev det som det blev, när Vhiskur försvann och hagarna blev tomma.

Och jag älskar mina alpackor! Visst saknar jag ridningen! Visst saknar jag det speciella goset man har med mjukmular, med alpackorna är det ju mycket mindre hands-on, av naturliga skäl. Men kontakten med hästar, aldrig ger jag upp den!

 Här är jag på min nordsvenska Eurita, året var 1979...

Några i och för sig gamla, men rätt roliga tevehöjdare:

"Keepin´up appearances" (Skenet bedrar) är helt enkelt suveränt dråplig. Den fisförnäma fru Bucket (som själv malligt uttalar namnet Bouquet) ställer till livet för hela sin plågade omgivning.

  Hyacinths syster är gift med fete, late och okomplicerade Onslow. Hela familjen består av udda karaktärer.

En annan fovorit är "Big Bang Theory"  Fyra vetenskapsnördar umgås med söta grannen Penny, en helt vanlig tjej, som har svårt att förstå kvantfysikens lockelse.

  Pennys vaggvisa, som hon ibland sjunger för Sheldon när han är sjuk eller orolig, "Soft puppy, warm puppy, little ball of fur.." fungerar utmärkt som vaggvisa för Theo!

Numera går tre gazelliknande varelser nere i hagen, men jag har redan vant mig vid deras "makeover".

  Qatay har den mest fantastiska sammetspäls, så vackert svart- och brunskimrande, och MJUK! När jag får smeka deras lena halsar så känner jag mig benådad!

Känner Du igen blicken?

Med eller utan ull

-blicken är av kärlek full

Kommer en liten rapport från mig, Theo!

                                      Visst står jag fint!

Min matte har retats med mig och ömsom kallat mig Pip-Larsson, ömsom Kiss-Nisse.. men jag växer på mig och blir allt duktigare på att hålla inne kisset tills det är lämpligt att ja,- kissa, ute liksom!

Jag har dubblat min vikt från 1,2 till numera 2,4 musklade små kilon! Jag är en ohyggligt pigg och glad valp och husse o matte har stundtals sett rätt hålögda ut. Matte säger att hon inte har något minne av att det var så här jobbigt att ha en valp, men det beror nog på att det var husse som hade mesta jobbet när förre vovven Sammie var valp! De uppskattar inte heller när jag biter dem i fingrar, tår och näsor, men mina små tänder kliar ju så förskräckligt. Matte säger att hon inte vill bli en FY-människa och försöker alltid avleda mina attacker med en leksak eller tuggben, och det tackar jag för!

Jag är i alla fall en hejare på att gå i koppel, biter inte alls i sele eller koppel. Nää vadå, jag VILL gå ut och gå, så när jag får på selen sitter jag som ett tänt ljus. Man vill ju inte riskera promenaden!

Idag träffade jag de krympta alpackaprinsarna igen, och jag VILL ju leka med dem! Men det får jag inte, säger matte, för det kan vara farligt. Vadå farligt? De ser ju så snälla ut!

                                       Jag får en puss av My

                         Även Tamya kommer och tittar nyfiket på mig

                                Snälla, SLÄPP IN MIG I HAGEN!!!!!