Jag förstår att en del av er kan tycka att klippningen ser brutal ut och att det nästan kan tyckas vara djurplågeri i era ögon. Jag hade ju själv, som jag skrev, rätt mycket ångest inför klippningen, efter att ha sett en video på You Tube.

Men - efter att ha varit med själv har jag förstått varför man gör så här.

Alpackans natur är mycket nyfiken men samtidigt har de en oerhörd integritet och fasar för att bli vidrörda av NÅGON enda varelse (undantaget är crian o modern).  Detta kan nog vara svårt för någon att förstå om man inte upplevt det!

Jag anser mig ingalunda vara alpackaexpert,tro inte det, har bara haft mina djur i snart ett år. Men jag har ändå fått en mycket god bild av alpackans beteende och psyke. De är alla tre uppfödda hos kärleksfulla och djurvänliga människor som gjort allt för att undvika att stressa dem. Trots det var de väldigt skygga under den första tiden, det var inte bara en ny plats utan en ny människa som de skulle lära känna (nämligen mig).

Jag har umgåtts med dem minst tre gånger per dag. Jag har fodrat dem, gjort rent hos dem, pratat med dem och i viss mån tränat dem. De har nu förtroende för mig, kommer när jag ropar, går med in i fållan, och nu kan jag utan svårighet sätta på dem grimman utan hjälpmedel som catchrope och annat som man ofta använder. Qatay och My får jag smeka försiktigt, Tamya kan jag beröra (t ex bodyscora) när han har grimman på sig. Och att få smeka en alpacka som är lös och frivillig, det är en YNNEST ska ni veta!

Men om jag skulle binda fast dem och komma med en surrande klippmaskin och försöka klippa dem, då skulle de 1) omedelbart lägga sig ner (ett av alpackans försvarsbeteenden) och 2)  efter kort tid bli kolossalt stressade och därmed förmodligen överhettade i sin tjocka ull. Alpackor kan lätt dö av stress!

Det har alltså ingenting med tidsbrist eller bekvämlighet hos människan att göra, hade jag lagt ner samma tid på en vildhäst som jag lagt ner på mina alpackor så skulle den säkert gå att både rida och köra vid det här laget! Istället är det av respekt för alpackans speciella natur som man måste göra klippningen snabb och så stressfri som möjligt!

Personligen är jag övertygad om att det är mycket värre att piska och sporra en ovillig häst över höga hinder. Eller att rida rollkur med hårda, plågsamma bett i hästmunnen. Eller att låta en hingst leva i ensamhet hela sitt liv. Eller att hålla en häst i en box utan att någonsin få gå ut i en hage som är så stor att den kan springa och få umgås med andra hästar.....  listan kan bli oändlig över djur som verkligen plågas!

                  Matte och My har en kärleksfull stund med massage

 

Ann-Britt

24 maj 2011 16:30

Nu har jag läst ikapp mig... De är rätt så söta MED ull också. Har du så du kan sticka dig en tröja nu?

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

24 maj 2011 18:49

Jo nu räcker det till MÅNGA tröjor! Men garnet måste spinnas först....

 

Ann-Louise

27 maj 2011 21:04

Förstår. Görs det snabbt och lugnt så, och ullen måste ju av. Fast det hade varit ett spännande projekt till nästa klippning att träna??? Tänk om det går!????!

http://hastochhund.bloggagratis.se

Alpackaprinsarnas blogg

28 maj 2011 08:58

fast där går nog gränsen för vad man kan åstadkomma........

 

Katarina

29 maj 2011 13:22

Visst ser det lite brutalt ut! Men det tar ju 10 minuter och risken att de råkar skadas av klipparen är ju liten när de ligger så. Vår Qhichincha lät sig klippas med visst jämnmod, medan de andra två "skrek". Men sedan var de ju världens mest harmoniska alpackor ändå. Och vi har ju inte ens tränat dem. Men oj så taniga de ser ut när de är nyklippta! Vad gör du med din ull?

Alpackaprinsarnas blogg

29 maj 2011 19:05

Taniga var ordet! Men jag har redan vant mig! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, hade så gärna skickat litet till spinneri för att få garn från de egna pojkarna till litet småstickerier, men det lär inte finnas något ställe som tar emot alpackaull? Annars får jag väl sälja det, en del kan ju spinna själva! Och ni då?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...