Senaste inläggen
Idag fick Theo äntligen träffa sin flickvän Mynta! Det blev en vild återförening, massor med lek och kramar. De är gulliga de där två.
Det enda jag önskar mig i julklapp är roliga fågelholkar till alla våra fina pippifåglar, som lunchar hos oss nästan året runt och bygger bon runt om oss. Samt boar i våra trista normala fågelholkar.
Ibland bläddrar jag slumpvis igenom min tämligen digra samling foton och hittar förstås åtskilliga på mina älskade djur som inte finns mer. När det kommer någon speciell bild snörps mitt hjärta ihop och jag kan inte hålla tårarna tillbaka.....
Som här, där min islandsgosse Vhiskur leker med mig utan bett, snören och remmar... "al fresco". I fri lek sätts verkligen samspelet på prov.
Han förstod precis vad jag ville att han skulle göra. Små gester bara, och små ord.
Och han gjorde det, med glädje, och ibland med litet businslag.
Tänk om jag hade klickertränat honom, hur långt hade vi kommit då?
Han har nu fattats mig i ett år och fem månader-
- istället för att tända ett ljus, vilket är bland det trevligaste som finns i denna mörka årstid, kan man ju stirra på en fin frukt i en skål. God är den också!
Den grå novemberdagen som mörknar redan innan den ljusnat (något överdrivet) påverkar mig också. Det känns som om det är stiltje på bloggen. Så får det bli...
Ni får en bild på prinsarna från idag, när de trängs inne i fållan (som är öppen) i väntan på att nåt kul ska hända...
Som ni ser har vi i alla fall sluppit snö hittills i vinter. Gudomligt!
Ibland är det besvärligt att alpackaprinsarna är så tillgivna... när jag skulle ta fina dimbilder med dem, så envisades de med att hela tiden komma galopperande!
Men när matte bad snällt, ställde My upp, som den gullegris han är (smutsgris kanske är rätta ordet just nu)
Älskade alpackaprinsen min!
Jag har sagt det förut - dimma är fotografens bästa vän! Jag tycker att dimman gör världen mjuk och magisk... så här ser det ut i vår dal för tillfället...
När man säljer ut åldringsvården till lägstbjudande. Företag som verkar mest intresserade av sina egna skyhöga löner och bonusar, vilka delas ut om man lyckas hålla kostnaderna nere!
Förvånas vi då över att vården av de gamla blir lidande?
Att det inte finns personal ens till de mest basala behoven?
För många många år sedan bjöd man ut "fattigbarnen" på bygden till den som ville ha lägst ersättning. Med låg ersättning blev det usel mat men hårt arbete och kanske boende i grisstian. Det känns som om vi är där igen idag.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 | 5 |
6 | 7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|