Eller, som här, i munnen..  Theo är alltid alert!

Sammieskulpturen (skapad av konstnären Hermine Keller) har varit på utflykt och fått ny patina. SÅ otroligt vacker, åt det koppar/guldaktiga hållet!

  Mer av Hermines otroliga skulpturer kan Du se på hennes kommande utställning på Galleri Hera (Hornsgatspuckeln på Södermalm, Stockholm) med start kommande lördag (15 okt) mellan 11- 15

På Syninge ridskola ordnas det ibland skojtävlingar med inriktning HA ROLIGT MED PONNYN/HÄSTEN. Det är ett sant nöje att beskåda dessa välridande barn och ungdomar, helt utan hets och hårda tag, och alla dessa ponnier! Många av dem är såna som skulle ha slagits ut, slaktats, har betraktats som "oridbara" etc etc och på olika vägar hamnat hos Marika. Och där lever de upp! I härlig lösdrift och med kärleksfull vård kommer de alla till sin rätt. Medelåldern bland ponnierna är mycket hög.

Igår var jag och kikade och hade kameran med. Jag såg inte alla ekipage, men tar mig friheten att utnämna div vinnarkategorier.

Till att börja med: All ära till "ridskolefröken" Marika! Hon undervisar alla med samma energi och engagemang. Hon lär alla att först och främst ta hänsyn till ponnyn de rider. Mjukhet och följsamhet är rättesnören vad gäller sitsen. Här finns inga hetsande föräldrar, inga piskande missnöjda ryttare. Alla ler och har roligt och det är till största delen Marikas förtjänst.

  Marika engagerar sig i alla ryttare och måste och tilldelas titeln RÖRDE SIG MEST av alla denna dag! Varenda ekipage följde hon. Här hjälper hon Vendela på ursöta welsh mountainponnyn Samba. Fröken Marika får också hoppa ibland!

Sötast: Lilla Isa  på ponnyn Amalia, så rosa och så hjärteknipande!

Största underverket: Ponnyn Happy som kring förra julen var med om en fruktansvärd trafikolycka. Han stod fem veckor på Ultuna djursjukhus, hade fem månaders boxvila som konvalescent, och igår deltog han med den äran!

Sundast: Gulliga Vendela med nyttigt äpple i högsta hugg!

Vackrast: Måste bli blott treåriga morganstoet Belize, som var SÅ duktig! Jag blir lyrisk när jag ser hennes huvud och hals....

- och resten av kroppen är inte heller fy skam! Husse Lars rider. Han var nog äldste deltagare, med råge. Bra jobbat!

Näst största kameran: hade Helene... endast maken Pauls var större!  

Äldst: var snart 27-årige islänningen Vinur. Han hoppdebuterade förra året (!) och då var han litet konfunderad över de där bommarna, men i år hade han fattat galoppen!

Gladast:   Den titeln kan nog Vinurs matte Kicki aspirera på, när de klarat sin Clear Round rosett med bravur! Färgkoordinerade var de också!

Mest fotogeique:  Tyckte jag att blott 13-åriga Patricia var! Hon borde ha en framtid som modell, om hon skulle vara intresserad av den karriären.

Gulligaste hund:  Måste jag ju (partisk som jag är) utnämna Theo till. Och han var så duktig och tålmodig igår!

Duktigast: Den titeln skulle jag vilja ge till varenda deltagare! Men om jag ska utse någon särskild så skulle det vara Lotta med sin egen fina ponny Risk.  De var väldigt samspelta och vann tydligen tävlingsklassen senare. Även detta ekipage hade satsat på blått som genomgående färg!

Mysigast: Till åren komna islandsfarbrorn Hrekkur visade jämte Vinur att islänningar minsann kan ta sig runt en hoppbana!

  Här får de några goda råd av flitiga Marika... Se så belåten Hrekkur ser ut!

Mesta kärleken: Såg jag nog mellan Kicki och hennes Vinur. De är helt underbara ihop!

   Sammanfattat var det en härlig dag i harmonins tecken!

  Theo börjar nu bli en van modell framför mattes kamera, här på Balansen

  Men framstegen jag menar är snarare lydnaden. NU kan han gå helt lös och inkallningarna fungerar till 90%, trots att han måste passera infartsvägen till lockande flickvännen Mynta!

Allt fungerar emellertid inte, speciellt inte att bli lämnad ensam (pip o skrik) och att inte få springa fram till alla hundar han möter...  men han är ju fortfarande valp/unghund! Man får ta det steg för steg.

Grannkatten Truls kommer och besöker Theo ibland. Först talar han vänligt men bestämt om vad som gäller...

- och sedan kan man leka

Vi har pratat om att vi behöver en stor sandlåda, vår backe är ganska brant och kan bli isig på vintern, och gruset måste vara torrt för att vara lättströat. Kikade på blocket i lördags, och se vad jag hittade! Prutade direkt 25% och hämtade den nästa dag. Nära var det också. Så stor att man kan förvara lik i den, om man skulle råka ha nåt...

Igår var det sagolikt vackert, om än en ljummen storm.

   Jag fick besök av två barndomsvänner, ja Lena t v på bilden har jag ju träffat åtskilliga gånger under senare år, men Karin har jag inte sett på 40-45 år! Kul!

  Vi åt lunch i lusthuset omgivna av nyfikna alpackaprinsar.

     Lenas dansk-svenska gårdshund Bonnie var fascinerad av de konstiga djuren.

  - och My undrade vilka det var som satt därinne?

  Herr Svan fick en vacker flickvän och blev hur glad som helst! Tack Lena!

Stackars Tamya har problem med såriga svullnader mellan sina tår. Det kommer och går. Vi har försökt olika behandlingar, nu senast en antibiotikakur. Ibland är det en fot som krånglar, ibland två. När jag skulle injicera så fick han gå in i minifållan bredvid skötselfållan och bindas upp,så kom jag lätt åt att sätta sprutan där den skulle. Han var så DUKTIG, min stackars alpackaprins! Efter några gånger visste han precis hur han skulle gå och satte själv upp sitt huvud mot stolpen.